Marie

Baloo-engelsk springer spaniel f. 2011 09 13

Den här lördagsmorgonen blev jag klarvaken när Leif ropade nerifrån köket. - Baloo mår inget vidare han kräks och ser dålig ut! Upp och hoppa så gott det går med stel rygg och stelbent efter knäskada . Bråttom ner fick jag iallafall. Visst stämde det att han var dålig . Superdålig ! Hängig och ledsen viftade han inte på svansen en gång . Mer kräkning kom tom.ett par gånger till.Sen var magen tom. Usch så illa han mådde min fina vackra prins. 

Jag började fundera på varför han var så illamående . Har han ätit någonting ute eller vad kan orsaka det här ? Ett par kräkningar brukar oftast inte göra hunden så dålig som jag såg att Baloo var nu. Herregud ! Revbenet som han fick i går! Jag rusade ut på verandan och tittade efter det för det var ute han legat och gnagt på det . Inget kvarvav det någonstans. Nej han har svalt ner bitar av det förstås. Nu blev jag orolig på riktigt. 

Ringde till djursjukhuset , klart det var jourtid också .Fick tag i en assistent på jourtid som lovade att vi fick komma om fyra timmar. En jättelång tid när man är så orolig för sin ögonsten.

Jag la mig på golvet bredvid honom och smekte de lena öronen sakta medans jag viskade alla fina ord jag hade. Konstigt nog så måste jag vara lugn flr Baloos skull så jag visade inte hur orolig jag var . Ben som är vassa kan sticka hål på en massa inne i kroppen .Nej fy då mina tankar snurrade runt runt.

Jag tänkte också att det var bra att Baloo fick sova ifred ett tag så jag gick upp igen för att när jag går omkring så blir han så orolig . 

Timmarna sniglade sig fram . Jag pratade med Jessica och Tina i telefonen . Surfade runt på allt som rörde ben och hundar . Förbannade mig själv förstås ! Varför fick han ett sånt smalt litet ben av mig ?? Köper frysta märgben och de äter Baloo gärna som lite tidsfördriv . Nu var det bara det att jag frångick min vana och tog ett par tunnare ben också den här gången, Idiot!

När jag sen kom ner igen så kokade vi lite kaffe och åt smörgås till det. Nu märkte jag att Baloo var piggare . Aldrig har jag väl blivit så glad som när han tittade på mig och viftade på svansen. Väldigt sakta och svagt men ändå mycket mer reaktion var det nu. En stund senare så reste han på sig och nosade efter några smulor . Hurra ! 

Bättre o bättre blev han . Nu kändes det riktigt hoppfullt trots allt . En hund som är så tydlig i sitt temperament kan man läsa av så bra . Baloo är en livlig och mycket vaken hund som alltid ska hålla koll på mig och som gärna busar runt även inomhus . 

Jag ringde till djursjukhuset igen för att rådgöra . Vi kunde avvakta nu när han piggnat inså bra. Det var bara att ringa upp igen om det skulle vända, 

Leif åkte till affären för att handla lite sparris så vi kunde lägga i maten till Baloo. Sparris är trådigt och det lindar sig runt eventuella främmande föremål o magen . Har man tur så följer det då med genom tarmen och ut. Baloo fick pyttesmå portioner sen under resten av dagen och mot kvällen var han helt återställd . Underbart med en tiggande hund som står ivägen för mig vart jag än går igen ! Tack gode gud .

5. maj, 2015