Marie

Tänk så finurlig en hund kan vara egentligen.Varje dag passerar vi genom grannens gårdsplan mellan stall och hus. Oftast är herr eller fru någonstans på gården eller kanske sitter de på verandan och drickekr kaffe.Den sista tiden har det blivit lite av en vana för husse att stanna till hos dem och småprata på väg hem från brevlådan. Baloo bär tidningen så stolt och duktigt. Då är det klart att han måste få smaka en godis av fru K. De tycker så mycket om Baloo, jag tror de saknar sin hund som dog för ett par år sen.

Jag gör inte samma sak med Baloo,men har märkt att han gärna dras mot deras hus när vi går förbi. Jag ropar hohom till mig för jag gillar inte när det blir något av en vana för mycket. Nu studerade jag Baloo några gånger och han ser förstås när fru K sitter där men också om veranda dörren är öppen! Då dras han dit som en magnet även om ingen sitter på trappen. Ganska lustigt tycker jag.

Idag berättade Leif att de hade stannat för att prata och medan de var upptagna med det så pilade Baloo in i huset och kom strax därefter tillbaka med en mjukisnalle i munnen! Han kändes sig hemma i huset och hade kanske sett den där nallen en gång förut..för ibland följer han med fru K in i köket för att få sin godisbit. Charmigt tycker jag att det är och sånt måste man väl tillåta. Vi har väl inga robotar. Kul när de tänker själva.

Översikt