Baloo-engelsk springer spaniel f. 2011 09 13

Arvprinsen

Maximus min fina vackra rottweiler blev hastigt sjuk i september och finns inte mer.

Saknaden efter honom blev besvärlig. Jag var verkligen jätteledsen och varje dag var tung och ledsam. Inget kändes roligt längre och jag blev så rastlös. Så småningom började jag titta på nya hundraser eftersom vi bestämt att det inte skulle bli någon mer brukshund efter Maximus. Fortfarande ville vi ha en aktiv hund men av mellanstor storlek. Valet föll så småningom på Engelsk springer spaniel. Vi hittade en seriös uppfödare med valpar i lagom ålder och for för att titta.

Hanvalpen som fanns kvar var preliminärt tingad,men vi kunde erbjuda ett stabilare hem och med vår hundkunskap i bagaget så valde uppfödaren att själv välja köpare. Klokt och förståndigt tyckte jag.

Baloo hade fyra syskon och det var två som utmärkte sig mest,det vill säga som röjde runt och retade de andra valparna när de försökte få en lugn stund. Nya roliga upptåg var de två också pigga på. Baloo var den ena! Kort sagt han verkade ha huvudet på skaft och en enorm vilja och energi. Det gillade vi!

Det var skönt att hålla honom i famnen och jag var lycklig när vi satt oss i bilen för hemfärden. Vi hade en låda som var bäddad med en skön frottehandduk som doftade kullsyskon eftersom den hade fått ligga en stund i den stora hundhagen. Baloo ville inte ligga i lådan han kröp bestämt i min famn istället. Han mådde illa och kräktes men vi var förberedda med papperrulle och plastkasse. Så skönt att det bara var trekvarts resa hem.

Det första nätterna låg jag i tv rummet vägg i vägg med köket där Baloo hade fått sin egen plats, det var bara en grind mellan. Han kom fram och gnydde lite sakta och sökte min hand ,men vände sen lugn tillbaka när han hörde och kände att jag fanns precis intill honom.Det var inga problem han var en lugn och säker individ.