Baloo-engelsk springer spaniel f. 2011 09 13

Äntligen kom den stora dagen!

Vilket år det har varit! Vi har åkt på trevliga utställningar runt om i landet med målet att Baloo ska bli Svensk utställningschampion. Då han redan som unghund visade fantastiskt fina kvalitéer och belönades med certifikat ett flertal gånger så kändes det realistiskt att ha som mål då Baloo passerat två års streck. Det är nämligen så att hur många certifikat unghunden än har så måste ett erövras efter tvåårs stadiet om den ska erhålla Championatet.

Vi satsade stort och bestämde oss för att avsluta året på Sveriges största utställning HUND 14 i Stockholm. Det var en fin känsla som jag hade i kroppen när vi packade bilen för avfärd. Vi närmade oss jultider så jag satte min gamla favorit tomte "Anders" i baksätet som maskot. Något som fick Mikaela att brista ut i - du tänker väl inte ta med dig den där tomten in på utställningen!!? – Nej ljög jag, men det hade jag tänkt!

När vi kom fram till Älvsjömässan var det redan enormt mycket bilar, folk och hundar på plats. Nervöst snurrade vi runt med bilen för att hitta parkeringsplats.

Väl inne i de stora mässhallarna kom jag på mig själv med att le! Tänk vilken skön känsla. Det var så roligt att vara på plats. Vi hittade vår ring där snälla uppfödaren från Big Brazzel hade gjort en ruta ledig för våra pinaler. Trevligt att vara tillsammans och prata lite så nervositeten rinner av en stund innan visningen.

Ett stort startfält med deltagare från hela norden och även Polen visade det sig vara. Bredvid oss stod en dansk uppfödare och fixade och donade frisyren på en hanhund. Hanen stod helt blickstilla och njöt av behandlingen. Så lugn att tillochmed han lämnades liggande på bordet för några ögonblick. Hå hå det hade jag inte gjort med Baloo..

Vi passade på att mingla runt en bra stund för att Baloo skulle få känna in stämningen och bli väl förberedd. Mikaela borstade sen honom minutiöst noga. Därefter en timmes vila i buren där han låg så fint tyst och stilla.

Sen var det dax och pulsen åkte upp i rejäl fart. På med pälsglans, borsta igen och igen. Jag tror Mikaela nästan nötte ut honom så kändes det. Så var det klart och jag hade bara att lyda order, att försvinna!

Baloo startade i öppen klass alltså hanar från 18 månader och uppåt som inte hade erövrat championat. Det var 8 st. i klassen. Ganska raskt insåg jag från min plats att domaren gillade vad han såg när Baloo visades. Dessutom så kunde jag själv sålla bort tre stycken som inget hade när att hämta. Nerverna darrade där jag kikade fram från massan. Jo visst slutligen hade han Baloo som segrare i öppenklass hanar med tilldelat CK för att få fortsätta tävla om championatet. Hurra!!

När tillslut även championklassen var avklarad så blev det -bästa hanhundklassen där alla de vackraste hanhundarna skulle tävla igen. Nu var nerverna verkligen på darr kan jag tala om. Mikaela var helfokuserad på sin uppgift. Vilken duktig handler hon är! Så proffsig! In i ringen kom 16 stycken mycket vackra hanhundar. Alla dessa hade trots allt olika tecken på kropp och i huvudet. Mer eller mindre vita fält och jag tror det var brun vita med ett par få undantag. Det som utmärkte Baloo lite extra det var de prickiga benen.

Jag tänkte att här är det konkurrens hur i fridens dagar skall det här gå? Jag vandrade mycket nervöst runt runt utanför ringen och stannade då och då till för jag måste få se på! Domaren sållade bort fyra och Baloo var kvar. Han sållade fyra till och min älskade hund stod som en staty på sin plats. Nu blev jag helt skärrad och var tvungen att stå kvar vid ringen. Jag hörde kommentarer från publiken och det gällde min hund.

– Tvåan är riktigt snygg, sa en äldre dam till sin man. Nu var det fyra stycken kvar i ringen och Baloo stod som nummer två. – Det är min hanhund sa jag oerhört stolt till damen.-Åh sa hon förtjust till mig. Nu placerade domaren ut hundarna vid nummer skyltarna och Lord Danny´s allot like love ”Baloo” hamnade på andra plats. – Oj nu kan han ta championatet sa jag lyckligt till damen, sen rusade jag runt ringen och fram mot hundarna som placerades. Ja visst rosetterna delades ut samtidigt som ringsekreteraren ropade ut placeringarna.

– HURRA skrek jag när Baloo fick sin fina rosett och strax rusade jag förstås fram för att gratulera Mikaela och Baloo. Klart han visset att han gjort något riktigt bra för han skällde upphetsat och hoppade rätt upp i ansiktet på mig för att ge mig en liderlig kyss.

Vilken glädje och lycka!